Bloggpaus på obestämd tid.
Som jag sa till Agnes: "Jag bloggar bara när jag har inte har nåt liv och då har jag inget att skriva. När jag väl har ett liv hinner jag ju inte blogga för då har jag ju ett liv."
Sicket dilemma. Så, hejdå stackars blogg. Jag återkommer när (om) jag orkar.
Bitterfitte-skratt.
Idag är jag bitterfittan nummer ett. Har haft en sån där riktig PMS-dag, dock utan PMS. Svurit en gång i minuten, varit superarg och typ gått runt och sparkat på saker. Charmigt. (Ni kan vara lugna, det har gått över nu.)
Men, på tal om bitterfitta, så måste jag berätta en superrolig sak (låter paradoxalt, I know). Iallafall. Den finns en bok som heter precis det, skriven av Maria Sveland, och just denna bok läste tjejen som satt brevid mig på bussen för ett par veckor sedan. Vi var så där svenska ni vet, utbytte inte ett enda ord under den 3 timmar långa bussresan, utan satt med näsan i varsin bok. Men så börjar hon fnissa. Först korta, nästan ljudlösa fnissningar. Sedan började de komma oftare, och lät mer som halvkvävda gapskratt. Jag sneglade lite på henne. Hon såg verkligen plågad ut, sådär som man gör när man inte får skratta men måste göra det ändå. Hon till och med grät av ansträngning. Alltihop var givetvis väldigt smittande, och jag började förstås fnissa med. Så fort hon gjorde det, gjorde jag det. Och när hon hörde det var det som att allt brast. Så himla roligt. Där satt vi, två främlingar som inte lyckats pressa fram ett enda ord till varandra, och gapflabbade. Folk runtomkring hörde förstås, och joinade med små fnissningar. Precis då kände jag att det var läge att faktiskt säga något, och det enda jag kom på var: "Jag har också läst den. Visst är den rolig?" Genialt, Emma. Hon bara fortsatte skrattgråta och nickade lite urskuldrande. Och sedan var vi tysta resten av resan, men jag log hela vägen till Umeå. Fint!
10/7
Har haft en superfin helg med mor och syster här i Umeå. Vi har mest latat oss på stranden, promenerat och ätit god mat. Underskattade solen och brände förstås hela kroppen idag, men sånt får man ta. Godnatt!
7/7
Fördelen med att alla studenter har åkt iväg över sommaren: Man kan tvätta i åtta maskiner samtidigt, hela dagen om man vill. Det är ungefär vad jag ägnar mig åt nu, plus seriös städning. Snart kommer Sofia hit och hälsar på, och imorgon mamma och Agnes. Skönt med långhelg! :)
4/7
Det finns så många val, hela tiden och överallt. Valmöjligheterna - Alliansens våta dröm. "Om du bara får välja själv så kan du välja dig lycklig, lilla vän." Men sedan väljer vi fel, och kan bara skylla på oss själva. För det var ju vi som valde, trots allt.
Behöver jag säga att jag har lätt framtidsångest idag? Jag försöker leta upp en vettig kurs att läsa. Kanske blir det "Den amerikanska nutidsromanens mångfald", "Sex för Guds skull", "Analys av symboler i Dan Browns fiktiva berättelser" eller "Jane Austens värld". Eller så inte. Nej, jag tror minsann att jag har hittat den ultimata kursen. Den finns på Uppsala Universitet och heter helt enkelt "Happiness".
Vackra värld
Aktse, juli 2010. I september är det förhoppningsvis dags att dra till fjälls igen! :)
Jag tittar iallafall aldrig på teve..
Jag har blivit störd i mina rutiner. Och insett att jag är lite knäpp.. eller kanske inte så lite. Men grejen är den, att jag är beroende av Sveriges Radio. Jag lyssnar verkligen hela dagarna. P1-morgon mellan 6 och 7, i bilen på väg till jobbet (Om jag hinner fram innan Sjövädret är slut är jag i tid). Morgonpasset i P3 mellan 7 och 10. P3 Populär fram till lunch. Lunchekot med tidningskrönika 12.30. Sedan Musikguiden en timma, innan Christer tar vid fram till klockan fyra. Då är arbetsdagen slut och jag sätter mig i bilen och slår på Studio Ett. Och om jag inte har nåt för mig på kvällen lyssnar jag på Verkligheten och sedan Musikguiden igen.
Problemet är detta: Sommar-tablån har tagit vid! Ingenting är sig likt, och på de kör bara en massa repriser från förra året som jag givetvis redan har hört. Och sommarvikarierna på Morgonpasset är ungefär sämst i världen. Den enda ljusglimten i mörkret är sommarpratarna (jag har hört alla hittills, Maria Wetterstrand rekommenderas). Men det är nästan så att jag längtar till hösten...
Problemet är detta: Sommar-tablån har tagit vid! Ingenting är sig likt, och på de kör bara en massa repriser från förra året som jag givetvis redan har hört. Och sommarvikarierna på Morgonpasset är ungefär sämst i världen. Den enda ljusglimten i mörkret är sommarpratarna (jag har hört alla hittills, Maria Wetterstrand rekommenderas). Men det är nästan så att jag längtar till hösten...
