-

(Gamla bilder) Det har hunnit bli sommar i Piteå också.

Min hemfärd gick inte riktigt som planerat. Bilen dog tre mil utanför Söderhamn. Tack gode Gud för att jag just då råkade hitta en P-ficka och lyckades svänga av vägen, för det var bara en fil, det var vägräcken och det var lastbilar som körde i 110 bakom oss. 
Jag och Sofia plockade ut ALLT ur bagaget, kollade batteriet och säkringarna, ringde farbror bilmekanikern och försökte förtvivlat få igång skruttbilen, men det var helt enkelt kört. Den hade kört färdigt.
Så vad gör man när man står där, 70 mil hemifrån? Ja, vi lämnade helt enkelt bilen (med typ allt som jag äger inuti) och tog en taxi in till Söderhamn. Där hittade vi sista minuten-biljetter, åkte tåg till Sundsvall och tog sedan bussen till Umeå/Piteå. Sanna hämtade mig, snäll som hon var.
Mina stackars föräldrar fick hyra ett släp och köra ner och hämta Mercan. Den hade som tur var fått vara ifred, så det är jag glad för.

Det är skönt att vara hemma, men samtidigt känns det väldigt jobbigt att lämna Skåne. Ett helt annat liv, som tog slut så plötsligt.. Det finns så många och så mycket jag saknar.

Klockan är två på natten, och jag väntar kanske på att mörkret ska lägga sig. Jag vet att det är lönlöst, så jag ska försöka sova nu. Godnatt!