100731



Jag stod längst fram, och skrek som en galning.
I'm in love. Idag är jag hes men lycklig.



 
Och Lasse, fantastisk som vanligt. Höll dock på att
kvävas framför senen. Jag blev smått klaustrofobisk, 
lyckades ta mig ut och fick höra konserten på avstånd
istället.



Mycket mer finns förstås att säga om kvällen, men
det tar vi inte här. Tack för igår alla inblandade!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0